Fiffi

Så här gick det till när Fiffi försvann....

Onsdag 22/4
Dagen börjar som en helt vanlig dag... Jag jobbar delat pass och är ute i skogen med mina hundar mitt på dagen. Efter jobbet tar vi itu med förberedelserna inför helgens agilitykurs på klubben. Erik muttrar lite över dettta, för han vill ut med sina hundar. När vi fixat färdigt är klockan ca. 21.00 och då tar Erik med sig tre hundar till skogen för kvällspromenad. På väg tillbaka till bilen har det hunnit bli mörkt, men hundarna är vana vid liknande promenader på kvällstid så allt är frid och fröjd.... Erik tränar sitt och ligg med Fiffi när hon plötsligt börjar studsa och småskälla. Hon är då en halvmeter från Eriks ben... De två papillonerna som är med bryr sig varken om att Fiffi skäller eller det som hon skäller på..... Fiffi börjar dra sig bakåt och försvinner småskällande utefter skogsvägen in i mörkret.... Efter någon minut blir det alldeles tyst i skogen.... Erik ropar och börjar sakta gå efter henne, men han uppfattar då att hon bara drar sig längre bort. Han vänder och går de ca. 300 metrarna till bilen. Ingen Fiffi är där så då går han samma promenad de gått en gång till. Inte minsta tecken från Fiffi! Erik åker hem för att lämna av hundarna och hämta förstärkning. Hela familjen letar sedan utan resultat i skogen ända tills klockan passerar midnatt....

Torsdag 23/4
Klockan är 02.00 när familjen återvänder hem. Erik begersig återigen direkt till skogen för att sätta
upp lappar om att Fiffi försvunnit. Han ställer också ut tre burar/korgar med våra kläder i samt hundmat. Han tillbringar sedan natten sittande på en stol i skogen lyssnandes efter något livstecken från Fiffi, utan resultat. Själv ringer jag polisen och anmäler försvinnandet vid ca. 02.15 på natten, samt ser till att grinden i vårt staket är öppen och att det finns välkomnande mat på tomten. Barnen behöver lugn och ro för att sova så jag går och lägger mig. Lyckas kanske slumra till i några minuter.....

Under förmiddagen fortsätter vi att sätta upp lappar och även dela ut till boende i närheten av där hon försvann. Vi fortsätter leta hela dagen och flera frivilliga från Habo brukshundklubb hjälper oss i vårat sökande efter Fiffi. Inte minsta livstecken på hela dagen...... När mörkret lägger sig över skogen åker vi hem och somnar av ren utmattning alla fyra......

Fredag 24/4
Jag arbetar 06.00-11.00 på fredagar, så jag gick iväg till jobbet tidigt. Strax efter jag gått får Erik ett samtal om att Fiffi setts vid Tumbäcks gård strax norr om Habo ca. 08.00 torsdagen den 24/4! Erik kontaktar ägaren till gården och får reda på att de försökt fånga henne inne bland gårdens hus, men att hon varit mycket skygg och dragit sig undan. Hon hade uppehållit sig vid den kraftigt trafikerade väg 195 ytterligare en stund och en person med hund hade även han gjort ett försök att närma sig henne. Då hade hon sprungit över åkrarna in i skogen i riktning mot Vättern. Ägaren till Tumbäcks gård ringde polisen på torsdagsmorgonen kl 08.10 och fick till svar att de inte hade någon anmälan om någon försvunnen hund, trots att jag anmält försvinnandet sex timmar tidigare! Erik ringde polisen på fredagsmorgonen och polisen kunde då konstatera att både vår anmälan och gårdsägarens anmälan fanns registrerade! Hur svårt kan det vara????? Detta slarv bidrog till att vi hela torsdagen letade i fel område!

Erik fortsätter sökandet genoma att knacka dörr och sätta upp lappar i området runt Tumbäcks gård. Jag kan kompa några timmar och kan ansluta i letandet redan vid 09.30. Vi beger oss då med bil ner till Vättern för att leta. Nere vid Vätterns strand ligger ett båthus och där sätter jag upp en lapp. Vi förflyttar oss sedan i västlig riktning och är med jämna mellanrum ute ur bilen och letar med hjälp av några av våra hundar. När vi närmar oss Tumbäcks gård ser vi plötsligt Fiffi stå på samma ställe som hon setts på torsdagen, i vägkanten på väg 195 med långtradarna rusande förbi på bara två meters håll! Vi kliver ur bilen och försöker gå runt och få bort henne från vägen. Hon springer då upp på vägen och rör sig i riktning bort från oss! Det kommer mötande bilar men jag lyckas fånga deras uppmärksamhet och de saktar ner. Fiffi hoppar då åter ner i diket och drar sig mot skogen. Vi tappar henne ur sikte och börjar sakta gå i riktningen hon försvann. Plötsligt är hon bara 10 meter ifrån mig! Hon har gömt sig i ett dike bakom en en jordhög! När jag ser henne börjar jag leka med Yla som är med och ge henne godis ur en prasslig påse. Fiffi står kvar och tittar på oss. Jag vrider på huvudet och tittar på henne, då vänder hon sig om och börjar springa mot skogen. Jag ser henne sakta försvinna in i skogen..... Fullständig förtvivlan!

Vi inser att vi inte kan ropa henne till oss och att vi bara skrämmer henne ytterligare om vi föjer efter henne.... Vad skall vi ta oss till? Vi vet att hon lever, verkar oskadd men är skygg och rädd!

Erik sätter sig i vägkanten vid väg 195 för att se om hon återvänder. Jag åker hem för att hitta en lösning på problemet. Ringer runt till en mängd personer och lyckas till slut få tag på två grävlingfällor. Får även kontakt med en veterinär med licens för bedövningspil. Tyvärr är det mycket svårt och riskabelt att använda dessa på hund, så i detta skedet är det inte aktuellt. Vi hämtar fällorna och sätter ut dem och lämnar området för att ge lugn och ro. Vi beger oss till hundklubben och jag hinner vara med på halva fördedraget på agilitykursen. Erik deltar sporadiskt eftersom han med jämna mellanrum lämnar kursen för att titta till fällorna och spana med kikare.....

Vi avslutar kvällen med att vittja fällorna en sista gång, men ingen fångst.....

Lördag 25/4
Vittjandet av fällorna fortsätter men inga djur har gått i dem. Till viss del lättade över detta, då vi under inga omständigheter vill förorsaka något vilt djur någon obehaglig upplevelse, men samtidig ledsna över att Fiffi inte blivit instängd i någon av dem. Under dagen deltar vi på kursen i mån av tid och vittjar fällorna med jämna mellanrum. På kvällen har vi inte fått minsta livstecken från Fiffi på över 30 timmar! Vi tillbringar kvällen i skogen och leker med hundarna så att de skäller av glädje, i hopp om att Fiffi skall höra skallen och bli nyfiken eller kanske rent av få henne att bryta blockering. Bozz gör en stor insats då han skäller på kommando. Lovisa tar bland annat med honom ut på en brygga i Vättern där han skäller för full hals. För övrigt är skogen är tyst och öde....

Söndag 26/4
Fortsatt vittjande av fällorna ger inget resultat. Vi åker till kursen och skall precis få berättat för oss vad vi skall ägna dagen åt, när mobiltelefonen plötsligt ringer..... En tjej säger med glad röst: - Vi har hittat din hund! Jag svarar: Va, har ni fångat henne? Ja, hon är inne hos oss här, svarar hon. Då börjar glädjetårarna rinna nedför kinderna.... En kvart senare kan vi återförens med Fiffi! Det visar sig att hon fångats in av ett gäng 10-åriga handbollstjejer från CyrusT/S Handboll. De befann sig på läger vid Sjömo kursgård och hade gått ner till Vätterns strand. Stranden med bryggan där Bozz kvällen innan skallat för full hals och jag några dagar tidigare satt upp en lapp om att Fiffi var försvunnen på ett båthus... Plötsligt var Fiffi mitt ibland dem och de kunde efter några försök fånga henne.

När vi kom för att hämta henne hade hon ätit fem Hot Dogs(!!!) och var i full färd med att ha pusskalas med hela tjejgänget! Lilla knashund, vad är det som rör sig i ditt huvud?

Hon ser ut att ha klarat denna strapats helt utan fysiska men. Hur detta kommer att påverka henne mentalt får tiden utvisa, men som det verkar nu så är allt ok! Bara lite trött!

För er som undrar hur agilitykursen var, så kan jag bara ge en stor eloge till Åsa Söderman. Mycket inspirerande och givand! Återkommer i ämnet i ett senare blogginlägg!

Jag vill avsluta det här blogginlägget med ett STORT TACK till alla er som på något sätt hjälpt oss i sökandet efter Fiffi! Ingen nämnd och ingen glömd.... Återigen ett STOR TACK och glöm för all del inte att krama om era nära och kära! Man vet aldrig vad som väntar....

Annette