Äntligen...
har jag hunnit ikapp mig själv mentalt! Hunnit bearbeta alla intryck från de två mest händelserika veckorna hittills i mitt liv! Kan åter igen sova utan att drömma mardrömmar om försvunna hundar och mat både luktar och smakar gott. Fantastiskt, jag är på banan igen!

Utlovade...
i ett tidigare inlägg lite mer information från kursen för Åsa Söderman. Kursupplägget passade mig perfekt (föreläsning fredag kväll och två halvdagar med hund)! Att sedan hennes tankar och funderingar kring agility var helt kompatibla med min syn på agility, gjorde den här kursen till en av de bästa jag gått! Kursen gav mig precis det jag ville,"redskap" för att kunna vidareutvecklas i mitt utövande av agility! Dessutom dög både hunden och jag här och nu och det är bara att jobba på och slipa på detaljerna! Härligt!

Årets första och sista utställning
I söndags var vi i Larv och ställde ut Fiffi och Yla. Att det blev just denna utställning vi åkte till berodde på att det är den enda utställningen i sommar som inte kolliderar med någon agilitytävling!
Fiffi var förs ut och hon uppförde sig efter omständigheterna väl. Hon är sedan sina strapatser i skogen mycket vaken och på sin vakt utomhus. Hon fick ok kritik och ett förstapris i juniorklassen. I konkurransen blev hon reserv.
Yla uppförde sig också väl, men tycker inte om när okända personer tar i henne så hon stod inte helt stilla på bordet. Det kan jag leva med, då hon är helt obekymrad av situationen för övrigt. Att stopet inte är på millimetern rättplacerat, huvudet lite för långt och att hon är på den större sidan vilket sammantaget ledde till ett andrapris, det är helt ok för mig det också. Hon har fått sitt andrapris och i kritiken finns också positiva kommentarer så som "bra halslängd, medelkraftig benstomme, bra djup i bröstkorgen, välmusklad". När det gäller musklerna så har jag ett finger med i spelet och det omdömet bådar gott inför kommande agilitykarriär!

Dilemma
Har funderat en hel del på det här med mitt avelsarbete den sista tiden. Jag har helt klart några dilemma att ta ställning till. Dels i fråga om storleken på sheltie. Rasstandarden säger 35,5 cm + - 2,5 cm för tikar. Det innebär att en tik bör vara 33 till 38 cm i mankhöjd. Gränsen för att vara smallhund i agility går vid 34,99 cm, vilket innebär att en perfekt storlek på en smallhund är 34,5 cm. 1 cm lägre än idealet för tikar enligt rasstandarden för sheltie. Detta innebär också att en sheltitik på idealhöjden missgynnas i sina förutsättningar i agility, då hon blir en liten mediumhund och måste konkurrera mot hundar som mäter upp till 42,99 cm. En tik på 38 cm har betydligt bättre förutsättningar för att nå framgång på agilitybanorna och behöver dessutom procentuellt inte hoppa lika högt i förhållande till sin storlek. Min Yla fick kommentaren "stor tik" i sin utställningskritik och hon är ca. 37,5 cm! Hur kombinerar jag på bästa sätt dessa mått för att få fram hundar som både kan konkurrera på agilityplanen och i utställningsringen?
Har ytterligare ett dilemma kring uppfödning av sheltie när det gäller utställning kontra agility och det gäller mängden päls. De vinnande hundarna i utställningsringarna är otroligt vackra med sina omfångsrika pälsar, men hur fungerar dessa hundar på agilitybanan? Är den omfångsrika pälsen ett hinder i kampen mot klockan och jakten på hundradelarna?
Känner mig som en åsna mellan två hötappar. Vill ha det bästa av två världar, men till vilket pris?

Vecka 18 2009

Trött måndag...
Borde återhämtat mig efter förra helgens bravader, men det har jag inte haft tid med.... Påbörjade projekt uppröjning av hemmet i måndags förmiddag. Dammsög, tvättade kläder och hundfällar osv.... På kvällen var jag på handlerkurs i Jönköping. Kände mig lite malplacerad, då jag inte är så "showig" av mig. Yla uppförde sig, till skillnad från mig, mycket väl och jag är jättenöjd med hennes insats!


Fortsatt trött tisdag, onsdag och torsdag...
Återvände till tvättstugan på tisdagsförmiddagen. Tyckte att jag hunnit med mycket där på måndagen. Alla hundfällar var tvättade och hängde fint på tork... När jag började plocka ner dem började jag fundera på om det var fel på tvättmaskinen. De luktade inte rent! Kunde sedan konstatera att felet tyvärr inte var på tvättmaskinen utan på fru Sandells hjärna. Jag hade visst tvättat en maskin hundfällar, men de övriga hade jag helt sonika bara hängt upp på strecket utan att tvätta! Snacka om hjärnsläpp! Har nog aldrig tidigare varit så trött i hela mitt liv. Hundar på rymmen tär på krafterna! Kommande vardagar fylldes med allehanda måsten. Avrundade torsdagen med ridskolebesök tillsammans med Lovisa och valborgsfirande framför TV-apparaten.

Fredagen den 1 maj 2009
tillbringade jag och Erik till stor del på Huskvarna hundklubb. Där deltog vi i Vätterhoppet, en liten lokal agilitytävling med gemytlig stämning. Jag lyckades diska mina hundar i alla fyra lopp jag körde! Power hoppade ramen på däcket i båda sina lopp och för övrigt var vi inte tillräckligt samkörda för att komma i mål. Yippi jobbade på bra, men lite strul här och där ledde till två disk.

Lördagsmorgonen
började med att väckarklockan ringde redan klockan fyra! Upp ur sängen och in i bilen med hundar, ett barn och gubben bakom ratten. Sov större delen av resan, men vaknade trots det lika trött som tidigare... Två disk blev resultatet av mina starter. Kommunikationen fungerade inte och inte heller slalomen. Inget att säga om det. Tränar man inte så får man skylla sig själv!

Söndagsmorgonen
började precis som lördagsmorgonen med undantag för att vi "stoppade in" två barn i bilen. Disk i agilityklassen då Power drog på fel tunnelingång. Disken kom efter två vägringar på slalom samt en femma i densamma. Tappade lite fokus där och då gick det åt pipsvängen. Samlade mig och körde sedan igenom resten av banan utan fel. Kändes bra! I hoppklassen lyckades vi ta oss i mål med 10,38 fel och preliminärt hamna på en artondeplats av 66 starter! Endast 19 mediumekipage lyckades komma igenom banan utan disk! Skönt att kunna avsluta helgen med ett hyfsat lopp och känna att samspelet finns där. Bara att jobba vidare och tränar lite mera....

Nej, nu måste jag till jobbet! Ha det gott!
Annette