Fiffi

Så här gick det till när Fiffi försvann....

Onsdag 22/4
Dagen börjar som en helt vanlig dag... Jag jobbar delat pass och är ute i skogen med mina hundar mitt på dagen. Efter jobbet tar vi itu med förberedelserna inför helgens agilitykurs på klubben. Erik muttrar lite över dettta, för han vill ut med sina hundar. När vi fixat färdigt är klockan ca. 21.00 och då tar Erik med sig tre hundar till skogen för kvällspromenad. På väg tillbaka till bilen har det hunnit bli mörkt, men hundarna är vana vid liknande promenader på kvällstid så allt är frid och fröjd.... Erik tränar sitt och ligg med Fiffi när hon plötsligt börjar studsa och småskälla. Hon är då en halvmeter från Eriks ben... De två papillonerna som är med bryr sig varken om att Fiffi skäller eller det som hon skäller på..... Fiffi börjar dra sig bakåt och försvinner småskällande utefter skogsvägen in i mörkret.... Efter någon minut blir det alldeles tyst i skogen.... Erik ropar och börjar sakta gå efter henne, men han uppfattar då att hon bara drar sig längre bort. Han vänder och går de ca. 300 metrarna till bilen. Ingen Fiffi är där så då går han samma promenad de gått en gång till. Inte minsta tecken från Fiffi! Erik åker hem för att lämna av hundarna och hämta förstärkning. Hela familjen letar sedan utan resultat i skogen ända tills klockan passerar midnatt....

Torsdag 23/4
Klockan är 02.00 när familjen återvänder hem. Erik begersig återigen direkt till skogen för att sätta
upp lappar om att Fiffi försvunnit. Han ställer också ut tre burar/korgar med våra kläder i samt hundmat. Han tillbringar sedan natten sittande på en stol i skogen lyssnandes efter något livstecken från Fiffi, utan resultat. Själv ringer jag polisen och anmäler försvinnandet vid ca. 02.15 på natten, samt ser till att grinden i vårt staket är öppen och att det finns välkomnande mat på tomten. Barnen behöver lugn och ro för att sova så jag går och lägger mig. Lyckas kanske slumra till i några minuter.....

Under förmiddagen fortsätter vi att sätta upp lappar och även dela ut till boende i närheten av där hon försvann. Vi fortsätter leta hela dagen och flera frivilliga från Habo brukshundklubb hjälper oss i vårat sökande efter Fiffi. Inte minsta livstecken på hela dagen...... När mörkret lägger sig över skogen åker vi hem och somnar av ren utmattning alla fyra......

Fredag 24/4
Jag arbetar 06.00-11.00 på fredagar, så jag gick iväg till jobbet tidigt. Strax efter jag gått får Erik ett samtal om att Fiffi setts vid Tumbäcks gård strax norr om Habo ca. 08.00 torsdagen den 24/4! Erik kontaktar ägaren till gården och får reda på att de försökt fånga henne inne bland gårdens hus, men att hon varit mycket skygg och dragit sig undan. Hon hade uppehållit sig vid den kraftigt trafikerade väg 195 ytterligare en stund och en person med hund hade även han gjort ett försök att närma sig henne. Då hade hon sprungit över åkrarna in i skogen i riktning mot Vättern. Ägaren till Tumbäcks gård ringde polisen på torsdagsmorgonen kl 08.10 och fick till svar att de inte hade någon anmälan om någon försvunnen hund, trots att jag anmält försvinnandet sex timmar tidigare! Erik ringde polisen på fredagsmorgonen och polisen kunde då konstatera att både vår anmälan och gårdsägarens anmälan fanns registrerade! Hur svårt kan det vara????? Detta slarv bidrog till att vi hela torsdagen letade i fel område!

Erik fortsätter sökandet genoma att knacka dörr och sätta upp lappar i området runt Tumbäcks gård. Jag kan kompa några timmar och kan ansluta i letandet redan vid 09.30. Vi beger oss då med bil ner till Vättern för att leta. Nere vid Vätterns strand ligger ett båthus och där sätter jag upp en lapp. Vi förflyttar oss sedan i västlig riktning och är med jämna mellanrum ute ur bilen och letar med hjälp av några av våra hundar. När vi närmar oss Tumbäcks gård ser vi plötsligt Fiffi stå på samma ställe som hon setts på torsdagen, i vägkanten på väg 195 med långtradarna rusande förbi på bara två meters håll! Vi kliver ur bilen och försöker gå runt och få bort henne från vägen. Hon springer då upp på vägen och rör sig i riktning bort från oss! Det kommer mötande bilar men jag lyckas fånga deras uppmärksamhet och de saktar ner. Fiffi hoppar då åter ner i diket och drar sig mot skogen. Vi tappar henne ur sikte och börjar sakta gå i riktningen hon försvann. Plötsligt är hon bara 10 meter ifrån mig! Hon har gömt sig i ett dike bakom en en jordhög! När jag ser henne börjar jag leka med Yla som är med och ge henne godis ur en prasslig påse. Fiffi står kvar och tittar på oss. Jag vrider på huvudet och tittar på henne, då vänder hon sig om och börjar springa mot skogen. Jag ser henne sakta försvinna in i skogen..... Fullständig förtvivlan!

Vi inser att vi inte kan ropa henne till oss och att vi bara skrämmer henne ytterligare om vi föjer efter henne.... Vad skall vi ta oss till? Vi vet att hon lever, verkar oskadd men är skygg och rädd!

Erik sätter sig i vägkanten vid väg 195 för att se om hon återvänder. Jag åker hem för att hitta en lösning på problemet. Ringer runt till en mängd personer och lyckas till slut få tag på två grävlingfällor. Får även kontakt med en veterinär med licens för bedövningspil. Tyvärr är det mycket svårt och riskabelt att använda dessa på hund, så i detta skedet är det inte aktuellt. Vi hämtar fällorna och sätter ut dem och lämnar området för att ge lugn och ro. Vi beger oss till hundklubben och jag hinner vara med på halva fördedraget på agilitykursen. Erik deltar sporadiskt eftersom han med jämna mellanrum lämnar kursen för att titta till fällorna och spana med kikare.....

Vi avslutar kvällen med att vittja fällorna en sista gång, men ingen fångst.....

Lördag 25/4
Vittjandet av fällorna fortsätter men inga djur har gått i dem. Till viss del lättade över detta, då vi under inga omständigheter vill förorsaka något vilt djur någon obehaglig upplevelse, men samtidig ledsna över att Fiffi inte blivit instängd i någon av dem. Under dagen deltar vi på kursen i mån av tid och vittjar fällorna med jämna mellanrum. På kvällen har vi inte fått minsta livstecken från Fiffi på över 30 timmar! Vi tillbringar kvällen i skogen och leker med hundarna så att de skäller av glädje, i hopp om att Fiffi skall höra skallen och bli nyfiken eller kanske rent av få henne att bryta blockering. Bozz gör en stor insats då han skäller på kommando. Lovisa tar bland annat med honom ut på en brygga i Vättern där han skäller för full hals. För övrigt är skogen är tyst och öde....

Söndag 26/4
Fortsatt vittjande av fällorna ger inget resultat. Vi åker till kursen och skall precis få berättat för oss vad vi skall ägna dagen åt, när mobiltelefonen plötsligt ringer..... En tjej säger med glad röst: - Vi har hittat din hund! Jag svarar: Va, har ni fångat henne? Ja, hon är inne hos oss här, svarar hon. Då börjar glädjetårarna rinna nedför kinderna.... En kvart senare kan vi återförens med Fiffi! Det visar sig att hon fångats in av ett gäng 10-åriga handbollstjejer från CyrusT/S Handboll. De befann sig på läger vid Sjömo kursgård och hade gått ner till Vätterns strand. Stranden med bryggan där Bozz kvällen innan skallat för full hals och jag några dagar tidigare satt upp en lapp om att Fiffi var försvunnen på ett båthus... Plötsligt var Fiffi mitt ibland dem och de kunde efter några försök fånga henne.

När vi kom för att hämta henne hade hon ätit fem Hot Dogs(!!!) och var i full färd med att ha pusskalas med hela tjejgänget! Lilla knashund, vad är det som rör sig i ditt huvud?

Hon ser ut att ha klarat denna strapats helt utan fysiska men. Hur detta kommer att påverka henne mentalt får tiden utvisa, men som det verkar nu så är allt ok! Bara lite trött!

För er som undrar hur agilitykursen var, så kan jag bara ge en stor eloge till Åsa Söderman. Mycket inspirerande och givand! Återkommer i ämnet i ett senare blogginlägg!

Jag vill avsluta det här blogginlägget med ett STORT TACK till alla er som på något sätt hjälpt oss i sökandet efter Fiffi! Ingen nämnd och ingen glömd.... Återigen ett STOR TACK och glöm för all del inte att krama om era nära och kära! Man vet aldrig vad som väntar....

Annette

Ännu en hunddag

Ännu en hunddag
Idag blev det ännu en härlig hunddag med fint väder! Felicia och Busa var i skogen och spårade på valpkursen. Busa var mer intresserad av de andra hundarna än spåret, men matte fick i alla fall lära sig att lägga ett kort spår. Jag, Lovisa och Erik gick under tiden en sväng i skogen med de andra hundarna. Lilla Yelly var med och när hon inte sprang lös i skogen "åkte hon väska" på Lovisas mage.

Hela familjen samlades sedan på klubben och tränade agility tillsammans. Ingen hade bråttom, så vi kunde i lugn och ro jobba med individuella övningar för hundarna. Sådana här dagar borde vi ha oftare!

Hunden i city

Äntligen.....
är både hälsan och vädret på min sida samtidigt! Förkylningen har börjat ge med sig och solen skiner för det mesta! Som gjort för mycket hundaktiviteter.... Tyvärr så har det varit mycket annat den här veckan också, men lite träning har jag allt hunnit med!

Yla
Jag har börjat träna henne lite mer kontinuerligt nu och jag är jättenöjd så här långt. Hon har mycket kvar innan hon är startklar, men potentialen finns där helt klart! Min agilitymålsättning med henne under 2009 är att hon skall komma till start i hoppklass I och det tror jag inte kommer att bli några som helst problem om bara inget oförutsett händer.

Power
Har mest fått ägna sig åt promenader än så länge. Tränat lite smådetaljer så som slalom och kontaktfält. Är nöjd med honom också, även om jag är lite besviken på mig själv att jag inte orkat/hunnit få honom i riktigt samma goda kondition som vid denna tiden förra säsongen. Nästa helg kommer Åsa Söderman till klubben och håller kurs och den skall jag gå med Power, så då får vi säkert lite nytt att jobba med!

Yelly
Liten tokig hund! Går små korta promenader med bara henne så hon får utforska stora världen på egen hand. Det finns mycket som verkar stort och farligt, men det är vääääldigt spännande.......

Hunden i city
Igår var jag, Lovisa och Erik i Jönköping på något som kallades "Hunden i City". Erik hade med sig Fiffi och Busa, jag hade med mig Power, Yippi och Yla och Lovisa bar Yelly i en ryggsäck på magen. Dagen bjöd på tipspromenad, uppvisning i agility, rallylydnad, lydnad och flyball. Power och jag blev inbjdna att köra ett lopp i den sista agilityuppvisningen, då de flesta som skulle vara med hade åkt hem. Mycket bra träning att köra mitt i stan med publiken tätt inpå! Power fixade detta galant! Dagen avslutades med en rasparad. Mycket bra socialträning för våra hundar! Yla imponerade stort på mig. Hon uppförde sig exemplariskt och kunde lägga sig ner och koppla av mitt i stan bland mycket folk och andra hundar! Härlig hund!

Spårdags
Nu skall vi strax köra Felicia och Busa till valpkursen. De skall ut i skogen och lägga spår!
Här kommer en bild på Felicia och Yippi från förra veckans egenträning. Visst ser det härligt ut!

Mitt i påskhelgen

Grrrr!
Nu har halva påskhelgen gått och jag är fortfarande rejält förkyld. Grrrr! Har försökt att småpyssla med några "måsten", så som till exempel deklarationen, och har lyckat slänga lite av mitt dåliga samvete i papperskorgen.. Blir lätt stressad när det ligger "arbete" på hög och väntar.

Träning utifrån mina egna förutsättningar
Har också ägnat tid åt hundarna. Igår gick jag och Lovisa runt med Yelly i Habo centrum. Hon har varit där förut, men det är nyttig träning och behöver upprepas. Sedan tog vi en sväng utmed Hökesån med Busa, Power , Bozz och Yippi. De fick "härja fritt" medan vi i lugn takt promenerade fram och plockade årets första vitsippor. Lagom ansträngande för min förkylda kropp! Som avslutning på dagens hunderi tog vi med oss Yla och gick vi ner till Lovisas mormor med ett påskägg. Där fick Yla ligga bunden vid ett träd i trädgården medan vi blev bjudna på fika på altanen. Yla skötte sig utmärkt! Duktig flicka! Även denna träning var väl anpassad efter mitt rådande hälsoläge! Fikat smakade gott och bidrar säkert till att jag snart är på bättringsvägen!

Ha det gott!
Annette

Glad påsk!

Förkylt
Lovisa var inte sen att dela med sig av sin förkylning.... Har varit hemma från jobbet hela veckan och försökt kurera mig så gott jag kunnat. Har inte tid att vara sjuk just nu! Vill komma igång med träningen! Tyvärr rinner näsan fortfarande som en öppen vattenkran, så det blir till att ta det lugnt några dagar ytterligare. Lite tur i oturen är att barnen haft påsklov veckan som gått, så de har kunnat passa upp på sin sjuka mamma. Lovisa har dessutom tagit sig an hundarna och badat fem av dem i veckan. Vilken pärla!

En blivande pensionär...
På träningsfronten har det med andra ord inte hänt någonting! Hundarna har fått vara ute mycket i trädgården och Erik har tagit med "mina" hundar på promenad också. Lite stökigt har han haft det, för han har fått gå i omgångar med dem då vi just nu har tre tikar som löper.

Igår var han och Felicia på klubben och tränade. Erik körde med Lovisas Bozz (Lovisa var med mormor på ridskolan) och Felicia med Yippi. På grund av att Amanda vid flera tillfällen har haft känningar av sina ryggproblem under vintern, har vi beslutat att Felicia i första hand skall tävla Yippi i sommar. Om Amanda känns ok kommer hon att få köra några lopp under säsongen, som avslutning på sin agilitykarriär. Hon har gett oss så mycket glädje på agilitybanorna så hon är väl värd att leva ett bortskämt pensionärsliv!

Äntligen agilityvår!

Välkommen till Anferlos nya blogg!
Bad Felicia att hon skulle skaffa en "hundblogg" och skriva om sin träning med hundarna. Visst, sa hon, men jag vill inte ha en likadan blogg som du! Sagt och gjort, en timma senare visar hon mig sin nya blogg och den är hur tjusig som helst! Jag vill också ha en sådan! Och här är den, Anferlos blogg i ny skepnad!

Årets andra agilitypass
Äntligen har våren kommit på allvar! Idag har vi haft ca 18 grader varmt! Det är först den sista veckan som vädret har tillåtit agilityträning. I måndags tog jag först bilen till skogen och gick två korta rundor. Först en sväng med Bozz, Power och Yippi. Sedan satte jag Power och Bozz i bilen och tog med mig Yippi, Yla och Yelly. Blev en bra lösning då Yla löper och Yelly gjorde sitt första besök i stora skogen. På vägen tillbaka från skogen svängde vi in på klubben för lite träning av hoppteknik, slalom och kontaktfält. Power kändes jättefin och kontaktfälten satt där de skulle! Yelly fick komma ut för lite miljöträning. Vi han med både ett besök i förrådet och en visit i klubbstugan.

Agility- och utställningsträning
Årets första torsdagsträning bjöd på ett härligt vårväder! I vanliga fall är jag med Lovisa i stallet på torsdagarna, men en förkylning satte stopp för det den här veckan. Lovisa fick vara hemma och ta det lugnt och jag kunde träna agility tillsammans med gänget på klubben. Kul! Körde samma bana två gånger med Power och matte var betydligt mer ringrostig än han! Några missförstånd blev det och dessa tar jag på mig helt och hållet. Han försöker verkligen alltid att göra rätt! Har haft kontakt med en hel del hundar och andra djur under mitt liv, men aldrig känt en sådan samhörighet och gemenskap med något förut. Han betyder verkligen något speciellt för mig!

Yla var med och fick lite utställningsträning på bordet. Två "domare" tittade och kände på henne. Hon är väl inte direkt road av det, men hon uppför sig bättre och bättre. Skall utställningsträna henne och Fiffi en hel del de närmsta veckor, då båda skall ställas ut i maj. Skall även gå en handlingskurs på fem sammankomster med början den 27 april. Nyttigt för både mig och hundarna!

Trädgårdsträning
Idag har jag, trots det fina vädret, mest varit inomhus. Alldeles för mycket att göra för att hinna gå ut! Hundarna har turats om att vara i trädgården och Felicia och Erik har promenerat med dem i omgångar. Själv har jag städat, tvättat och gjort klart en massa små ogjorda projekt. Har bland annat fotat några av hundarna och lagt ut nya bilder på vår hemsida. Plockade också ut några hinder i trädgården och tränade lite med Yla. Smidigt att kunna träna hemma när löptikar inte får vara på klubben och träna! Har inte kört alls mycket agility med henne, men lagt ner en del grundträning. Det har gett bra resultat! Inga problem att handla henne över två hinder och in i slalom, fast vi aldrig tränat det tidigare. Duktig flicka! Det är just det här som jag tycker allra mest om med hundträning. Att påbörjar träningen med en unghund och successivt kunna öka svårighetsgraden och få följa utvecklingen utan stora förväntningar på resultat. Vid träningen av mer rutinerade hundar är det lätt att ställa för höga krav på både sig själv och hunden, vilket lätt leder till att man blir besviken och känner sig misslyckad.

Har också utställningstränat Yla och Fiffi en stund var. Inga problem på varken marken eller bordet så länge vi är själva på planen.... Båda är duktiga och sköter sig bra! Skall bli intressant att se om det fungerar lika bra på första träffen på handlerkursen!

Nej, nu är det dags att sova för länge sedan!
Ha det gott!
Annette