Äntligen...
har jag blivit utsläppt på grönbete! Hoppas på sex veckor med fint väder och avkopplande sysselsättning! Ser fram emot att kunna ta tag i träningen med hundarna. Har tyvärr blivit alldeles för lite av det den här försäsongen. Tid och ork har helt enkelt inte räckt till, även om viljan funnits där hela tiden. Frustrerande!
SM
Förra helgen var det dags för Eriks SM-debut. En till synes lite nervös husse lyckades komma runt lördagens hopplopp utan hinderfel men med dryga sex sekunders tidsfel. Loppan var seg och Erik lite otydlig i sin handling så loppet blev både vingligt och långsamt. Söndagens agilityklass gick riktigt bra fram till tre hinder från mål. Där kom Erik lite före i sin handling och styrde ut Loppan över fel hinder. Disk! Visst var det tråkigt att de diskade sig precis i slutet på ett för övrigt bra lopp, men det är ju egentligen just detta som är själva tjusningen med agility... Man måste vara ett med hunden hela loppet annars går det åt.......
För egen del var SM en upplyftande tillställning. Som åskådare kunde jag i lugn och ro slå mig ner på en stol och bara njuta! Fick verkligen se mycket bra agility, vilket var riktigt inspirerande. Kunde också konstatera att även den svenska eliten gör misstag på banan, vilket gav mitt dåliga agilitysjälvförtroende en putt i rätt riktning!
Blev dock lite fundersam över hur nästa SM kommer att gestalta sig. De nuvarande kvalreglerna kommer enligt mig att gynna de snabba "vinna eller försvinna-hundarna" gentemot de lite långsammare och "säkra" hundarna. Självklart skall de bästa hundarna kvala till SM, men vad gör en hund till en bra agilityhund? Är en hund med t ex 50% placering bland de 15% bäst placerade och resten disk bättre än en hund med t ex 80% nollade lopp? Jag har inget bra svar på den frågan och som tur är så behöver jag inte fundera över det heller om jag inte har lust. För även om det var hur trevligt som helst på SM, så fick det mig inte att längta efter att själv få vara med....
Nej, nu har det slutat regna så nu skall jag gå ut och ha semester!
söndag 21 juni 2009
fredag 5 juni 2009
På banan igen!
Äntligen...
så frisk att jag kan träna igen! Kände mig dock lite degig i huvudet och tung i benen, så träningen kunde gått bättre. Lovisa var med och lekte med Yelly på planen. Hon körde även lite agility med Bozz och han var pigg och på alerten. Själv jobbade jag med:
Power (focus på slalom)
Han missade första slalomingången (klockan 8) annars gick han bra.
Yippi (focus på fart och glädje)
For omkring bland hindren och tog väl inte alltid det hinder jag tänkt mig, men roligt hade vi!
Svårt att förstå att den här hunden måste övertygas om att ta hinder på tävling.
Yla (focus på teknik och glädje)
Hon kan alla hinder, så nu börjar det roliga med att sätta ihop fler och fler i kombination! Hon är arbetsvillig och börjar få hinderdrag. Bara att jobba vidare mot tävlingsdebuten i augusti!
Nej, nu skall jag gå in till barnen och göra dem sällskap framför TV;n, samtidigt som jag funderar på om jag skall åka till Nationalhoppet på Huskvarna HK imorgon bitti!
så frisk att jag kan träna igen! Kände mig dock lite degig i huvudet och tung i benen, så träningen kunde gått bättre. Lovisa var med och lekte med Yelly på planen. Hon körde även lite agility med Bozz och han var pigg och på alerten. Själv jobbade jag med:
Power (focus på slalom)
Han missade första slalomingången (klockan 8) annars gick han bra.
Yippi (focus på fart och glädje)
For omkring bland hindren och tog väl inte alltid det hinder jag tänkt mig, men roligt hade vi!
Svårt att förstå att den här hunden måste övertygas om att ta hinder på tävling.
Yla (focus på teknik och glädje)
Hon kan alla hinder, så nu börjar det roliga med att sätta ihop fler och fler i kombination! Hon är arbetsvillig och börjar få hinderdrag. Bara att jobba vidare mot tävlingsdebuten i augusti!
Nej, nu skall jag gå in till barnen och göra dem sällskap framför TV;n, samtidigt som jag funderar på om jag skall åka till Nationalhoppet på Huskvarna HK imorgon bitti!
onsdag 3 juni 2009
Något bättre...
men långt ifrån frisk är jag ännu. Har därför haft en massa tid att fundera även idag. Dagens tankar har mest rört sig kring hundarna och framtiden med dem. Det är mycket spännande på gång framöver. Just nu ser jag främst fram emot att åka till SM och se hela eliten på plats samtidigt. Skall givetvis bli roligt att se Erik och Loppan delta, men jag ser ju dem på varje träning/tävling så det lär inte bli någon nyinspirerande upplevelse direkt. Men jag skall ju givetvis heja lite extra på dem och även på Lennart med Rambo och Jonte såklart. Kul att mor (Loppan) och son (Anferlos Acajou, Rambo) kvalat till samma SM!
Snart semester
När SM är avklarat är det bara en vecka kvar till semestern och då blir det en hel del tävlande. På årets tävlingsfront ser jag mest fram emot att starta med Yla (bilden längst upp till höger). Har bestämt mig för att hon skall debutera i mitten av augusti. Vi har en hel del kvar att jobba på fram tills dess, men hon är en kul hund att jobba med och jag tror att potentialen är hög!
Valpar?
När tävlingssäsongen börjar lida mot sitt slut är det dags för Yla att löpa. Tanken är att para henne då och många timmar har redan gått åt till att leta hane. Tror mig ha hittat "den rätte" men det är långt till hösten och ingenting är ännu bestämt, så vem det blir väntar jag med att uttala mig om. Men spännande är det!
Så här skönt som Yelly har det på campingen i
Örebro vill jag också ha det på min semester!
men långt ifrån frisk är jag ännu. Har därför haft en massa tid att fundera även idag. Dagens tankar har mest rört sig kring hundarna och framtiden med dem. Det är mycket spännande på gång framöver. Just nu ser jag främst fram emot att åka till SM och se hela eliten på plats samtidigt. Skall givetvis bli roligt att se Erik och Loppan delta, men jag ser ju dem på varje träning/tävling så det lär inte bli någon nyinspirerande upplevelse direkt. Men jag skall ju givetvis heja lite extra på dem och även på Lennart med Rambo och Jonte såklart. Kul att mor (Loppan) och son (Anferlos Acajou, Rambo) kvalat till samma SM!
Snart semester
När SM är avklarat är det bara en vecka kvar till semestern och då blir det en hel del tävlande. På årets tävlingsfront ser jag mest fram emot att starta med Yla (bilden längst upp till höger). Har bestämt mig för att hon skall debutera i mitten av augusti. Vi har en hel del kvar att jobba på fram tills dess, men hon är en kul hund att jobba med och jag tror att potentialen är hög!
Valpar?
När tävlingssäsongen börjar lida mot sitt slut är det dags för Yla att löpa. Tanken är att para henne då och många timmar har redan gått åt till att leta hane. Tror mig ha hittat "den rätte" men det är långt till hösten och ingenting är ännu bestämt, så vem det blir väntar jag med att uttala mig om. Men spännande är det!
Så här skönt som Yelly har det på campingen i
Örebro vill jag också ha det på min semester!
tisdag 2 juni 2009
Fortsatt förkylt
Näsan rinner...
fortfarande som en öppen vattenkran och jag låter som en blåsbälg när jag går uppför en trappa, så därför har jag inte rört mig mer än nödvändigt idag. Vädret har tack och lov slagit om och blivit lite svalare, vilket känns underbart i mitt förkylda febertillstånd.
Svåra beslut
När man så här utan förvarning förpassas till viloläge, får man plötligt en massa tid över för att tänka på sådant som man annars lätt skjuter på framtiden. I mitt fall har dessa tankar kretsat kring våra hundar och då främst kring Amanda. Hon har de senaste åren haft lite problem med ryggen och vi tror att hon mår bra av att få avsluta sin agilitykarriär. Har även funderat mycket på om hon skulle må bättre av att få flytta till någon där hon kan få mer uppmärksamhet och inte behöver umgås med en flock lekfulla shelties. Tycker så oerhört mycket om Amanda och vi har haft så mycket roligt tillsammans hon och jag, så jag blir ledsen bara av att tänka i de banorna. Samtidigt är hon värd det allra bästa som pensionär och kanske kan hon få det bättre hos någon annan. Har därför bestämt mig för att lägga ut en annons och söka en "fodervärd" här i närheten av Habo. Min förhoppning är att vi kan hitta någon som vill ha henne boende hos sig ibland, men att vi fortfarande står som ägare och betalar hennes försäkring osv. Jag vill ha full insyn i hur hon har det och kunna vara med och ta beslut kring behandlingar och liknande om hon skulle bli sjuk eller skadad. Hoppas att det finns någon som är villig att öppna sitt hem för denna lilla älskvärda hund, som har mycket tid över för henne och som är villig att skämma bort henne och killa henne på magen, för det är det bästa Amanda vet!
Amanda njuter i gröngräset på campingen i Örebro
fortfarande som en öppen vattenkran och jag låter som en blåsbälg när jag går uppför en trappa, så därför har jag inte rört mig mer än nödvändigt idag. Vädret har tack och lov slagit om och blivit lite svalare, vilket känns underbart i mitt förkylda febertillstånd.
Svåra beslut
När man så här utan förvarning förpassas till viloläge, får man plötligt en massa tid över för att tänka på sådant som man annars lätt skjuter på framtiden. I mitt fall har dessa tankar kretsat kring våra hundar och då främst kring Amanda. Hon har de senaste åren haft lite problem med ryggen och vi tror att hon mår bra av att få avsluta sin agilitykarriär. Har även funderat mycket på om hon skulle må bättre av att få flytta till någon där hon kan få mer uppmärksamhet och inte behöver umgås med en flock lekfulla shelties. Tycker så oerhört mycket om Amanda och vi har haft så mycket roligt tillsammans hon och jag, så jag blir ledsen bara av att tänka i de banorna. Samtidigt är hon värd det allra bästa som pensionär och kanske kan hon få det bättre hos någon annan. Har därför bestämt mig för att lägga ut en annons och söka en "fodervärd" här i närheten av Habo. Min förhoppning är att vi kan hitta någon som vill ha henne boende hos sig ibland, men att vi fortfarande står som ägare och betalar hennes försäkring osv. Jag vill ha full insyn i hur hon har det och kunna vara med och ta beslut kring behandlingar och liknande om hon skulle bli sjuk eller skadad. Hoppas att det finns någon som är villig att öppna sitt hem för denna lilla älskvärda hund, som har mycket tid över för henne och som är villig att skämma bort henne och killa henne på magen, för det är det bästa Amanda vet!
Amanda njuter i gröngräset på campingen i Örebro
måndag 1 juni 2009
Örebro och rinnsnuva
Rinnsnuva
Börjar snart tro att den här agilitysäsongen är över innan den börjat! Kommer alltid en massa saker emellan som gör att jag inte kommer igång med träningen på det sätt som jag önskar. Just nu har jag drabbats av en ordentlig förkylning med feber, hosta och ihållande rinnsnuva, vilket gör att jag inte kan träna alls! Tråkigt, men förhoppningsvis ganska snart övergående. Hundarna verkar inte direkt missnöjda med att jag är sjuk och hemma från jobbet i alla fall. Hela gänget är ute i trädgården och njuter av det fina vädret! Själv halvligger jag i soffan på altanen och jobbar på att bli frisk!
Örebro
Förra helgen var vi i Örebro och tävlade agility. Ett bra arrangemang men väldigt långa dagar för oss som har hundar i olika klasser. På lördagen
t ex åkte vi från campingen vid 07.00 och var inte tillbaka förrän vid 21.00-tiden. Söndagen blev något kortare men då regnade det mest hela tiden och det tar ju bort en del av tävlingsglädjen. I alla fall hos "Puffen" (Power) som hatar att bli blöt om tassarna! I hoppklassen gick han i slalomen och travade sedan långsamt vidare till nästa hinder! Nolla på hinder men över 6 sekunders tidsfel....
Felicia valde att stanna hemma så jag körde även Yippi. Vi diskade oss visserligen i alla fyra loppen men loppen blir bättre och bättre. I de tre första loppen diskade vi oss på att hon hoppade över portar i slalomen och jag körde vidare utan att ta om. För övrigt sprang hon på, om än inte så fort, och tog alla hinder. I sista loppet bestämde jag mig för att hon skulle igenom slalomen och det kom hon till sist efter en hel del tråcklande. Vid det laget hade jag noll koll på vilken tunnelingång jag skulle till i en "makarontunnel" som man för övrigt skulle in i tre gånger på samma bana. Såg ingen nummerskylt så jag chansade och tog givetvis fel ingång. Nummerskylten hade vält så jag kunde nog fått ett omlopp om jag velat, men tyckte inte att det fanns någon anledning att köra om.
Yippis samtliga lopp var för mig höjdpunkten på Örebrohelgen. Tycker så mycket om den hunden och vet att hon har kapacitet utöver det vanliga! Blir därför både ledsen och arg när jag några dagar senare läser en mycket välbeläst blogg och skibenten uttalar sig om att det under Örebrotävlingarna varit allt för många hundar som inte hade roligt på banan. I texten spekuleras i att dessa förmodligen är feltränade och helst borde slippa köra agility. Kände mig både sårad och påhoppad! Visst, Yippi ser inte ut att ha roligt på tävlingsbanan men hon är inte feltränad och hon älskar agility! Problemet är att hon är så signalkänslig för omgivningen att hon i tävlingssituationen inte kan koppla bort den. Hemma på träning utan publik är hon en duracellhund som bara vill träna mer och mer! Hon har en fantastisk slalom och är genom sin signalkänslighet otroligt lättstyrd! Utan tvekan vår bästa agilityhund, så länge ingen utomstående tittar på! Vägrar att ge upp hoppet om att hon en dag vågar släppa omgivningen och ge sig hän åt agilityn precis så som hon gör på träning! Men det kommer aldrig att ske om hon inte ges möjlighet att träna i tävlingsmiljö och då blir jag tvungen att starta med en hund som till en början inte ser glad ut......
Börjar snart tro att den här agilitysäsongen är över innan den börjat! Kommer alltid en massa saker emellan som gör att jag inte kommer igång med träningen på det sätt som jag önskar. Just nu har jag drabbats av en ordentlig förkylning med feber, hosta och ihållande rinnsnuva, vilket gör att jag inte kan träna alls! Tråkigt, men förhoppningsvis ganska snart övergående. Hundarna verkar inte direkt missnöjda med att jag är sjuk och hemma från jobbet i alla fall. Hela gänget är ute i trädgården och njuter av det fina vädret! Själv halvligger jag i soffan på altanen och jobbar på att bli frisk!
Örebro
Förra helgen var vi i Örebro och tävlade agility. Ett bra arrangemang men väldigt långa dagar för oss som har hundar i olika klasser. På lördagen
t ex åkte vi från campingen vid 07.00 och var inte tillbaka förrän vid 21.00-tiden. Söndagen blev något kortare men då regnade det mest hela tiden och det tar ju bort en del av tävlingsglädjen. I alla fall hos "Puffen" (Power) som hatar att bli blöt om tassarna! I hoppklassen gick han i slalomen och travade sedan långsamt vidare till nästa hinder! Nolla på hinder men över 6 sekunders tidsfel....
Felicia valde att stanna hemma så jag körde även Yippi. Vi diskade oss visserligen i alla fyra loppen men loppen blir bättre och bättre. I de tre första loppen diskade vi oss på att hon hoppade över portar i slalomen och jag körde vidare utan att ta om. För övrigt sprang hon på, om än inte så fort, och tog alla hinder. I sista loppet bestämde jag mig för att hon skulle igenom slalomen och det kom hon till sist efter en hel del tråcklande. Vid det laget hade jag noll koll på vilken tunnelingång jag skulle till i en "makarontunnel" som man för övrigt skulle in i tre gånger på samma bana. Såg ingen nummerskylt så jag chansade och tog givetvis fel ingång. Nummerskylten hade vält så jag kunde nog fått ett omlopp om jag velat, men tyckte inte att det fanns någon anledning att köra om.
Yippis samtliga lopp var för mig höjdpunkten på Örebrohelgen. Tycker så mycket om den hunden och vet att hon har kapacitet utöver det vanliga! Blir därför både ledsen och arg när jag några dagar senare läser en mycket välbeläst blogg och skibenten uttalar sig om att det under Örebrotävlingarna varit allt för många hundar som inte hade roligt på banan. I texten spekuleras i att dessa förmodligen är feltränade och helst borde slippa köra agility. Kände mig både sårad och påhoppad! Visst, Yippi ser inte ut att ha roligt på tävlingsbanan men hon är inte feltränad och hon älskar agility! Problemet är att hon är så signalkänslig för omgivningen att hon i tävlingssituationen inte kan koppla bort den. Hemma på träning utan publik är hon en duracellhund som bara vill träna mer och mer! Hon har en fantastisk slalom och är genom sin signalkänslighet otroligt lättstyrd! Utan tvekan vår bästa agilityhund, så länge ingen utomstående tittar på! Vägrar att ge upp hoppet om att hon en dag vågar släppa omgivningen och ge sig hän åt agilityn precis så som hon gör på träning! Men det kommer aldrig att ske om hon inte ges möjlighet att träna i tävlingsmiljö och då blir jag tvungen att starta med en hund som till en början inte ser glad ut......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)