Här händer inte mycket...

Orkan?
Just nu händer det inte speciellt mycket utöver det vardagliga, men det innebär för den skull inte att det är stiltje hemma hos familjen Sandell. Med två tonåringar och sex hundar i huset och dessutom en häst inhyrd en halvmil bort, så fattas inte sysselsättning! Och det gillar jag!

Däremot blir det inte så mycket stoff att skriva om här i bloggen. För vem vill läsa om hur länge jag har dammsugit idag eller hur många tvättmaskiner som jag kört sista veckan?

Hästfronten
Vi jobbar vidare med vår ponny och han gör små framsteg hela tiden. Jag brukar vara med i stallet varje dag och rider ungefär två gånger i veckan. De andra dagarna rider någon av tjejerna eller så arbetar vi honom från marken. Blir ju givetvis en del vilodagar för honom också, både planerade och oplanerade på grund av vädret.
Han ser ut att trivas bra i det nya stallet tillsammans med de andra valackerna och han börjar också anpassa sig till oss och våra/stallets rutiner. Just nu är det toppen att vara hästägare!

Lös på ridbanan

Longering

Hundfronten
På hundfronten så har vi bestämt oss för att para Fiffi, Shellrick's Famous Fighter, med Japaro Tri To Resist. Nu väntar vi bara på att hon skall löpa!

En av Ylas tikvalpar, Thilia, har varit på besök hos oss. Jättekul att få träffa henne igen! Hon smälte snabbt in i vårat gäng och de lekte och busade tillsammans. "Systrarna Fluff", vår egen Vissla och Thilia, är mycket syskonlika och påminner även mycket om mamma Yla.

Thilia, Vissla, mormor Yippi, mamma Yla, Power

Thilia

Lite av varje...

DM 2010
Ja, då var agilitysäsongen i stort sett över för i år. För egen del har det bara blivit en tävlingsdag, vilket var på DM i Töreboda den 26 september. Med mycket sporadisk träning under hela säsongen och så lite tävling i benen, diskade jag givetvis både Yla och Power. Power strulade bland annat i slalom, vilket jag är lite besviken på. Yla däremot, uppförde sig över förväntan med tanke på att hon har så lite tävlingsrutin och inte startat sedan förra hösten. Jag borde skämmas, som inte tränar och tävlar mer när jag har en sådan bra hund!

Träna mer skulle jag definitivt göra om dygnet hade några fler timmar... Hinner helt enkelt inte med att göra allt roligt jag vill göra... Angenämt problem egentligen, men mycket frustrerande... Kan i alla fall konstatera att det känns betydligt bättre att diska sig och veta att man inte tränat, än att diska sig när man lagt ner otaliga träningstimmar och bara inte kan få till det...

Häftig känsla...
Förhoppningsvis kommer det att bli mer tid för hundträning nu när vårt hästägande börjat fungera och blivit till vardagsrutin. Vi jobbar på med vår ponny och vi gör framsteg i träningen, både vi tvåbenta och den fyrbente. Inte för att jag rider som förr i tiden, men det är kul att livet inte är över trots att jag närmar mig femtio! Det är fortfarande samma häftiga känsla i kroppen, när man får hästen att gå lite bättre än man fått någon gång tidigare... Känslan när 450 kg häst lyssnar på minsta hjälp... Skall sanningen fram så är den känslan av samhörighet större och mäktigare för mig, än känslan efter ett bra agilitylopp...

Pinne till Sandell
Erik och Fiffi avslutade agilitysäsongen med att ta en pinne i agilityklass 1. Nu väntar vi på att Fiffi skall löpa och att kennelns första trefärgade sheltievalpar skall se dagens ljus. Spännande!