Nytt år och nya löften!

Ja, då var det...
nytt år igen! Usch, vad tiden går fort! Det nya året skålade vi in här hemma tillsammans med goda vänner. Vi brukar vara hos dem och äta på nyårskvällen, men när klockan börjar närma sig halv tolv går vi hem til oss. Vill inte att hundarna skall vara själv hemma när det skjuts som värst vid tolvtiden. Visserligen är ingen av hundaran skotträdda, men de kan ju bli! Vårt hus brukar förresten se lite igenbommat ut så här vid nyår. Vi fäller alltid ner persiennerna och sätta på radion som ljudmatta, för att minska risken att någon av hundarn skall bli skrämda. Fungerade bra i år också!

Nyårslöfte
Jag och Erik har lovat att försöka få bättre matvanor under 2010. Har inte gått så särskilt bra hittills...

Nya agilitymål
De senaste åren har jag skrivit mål för mitt agilitytävlande och min träning. Det kommer jag inte att göra i år. Jag kommer heller inte att utvärdera förra årets mål. Jag har bestämt mig för att vara mer spontan och flexibel i mitt förhållande till träningen av hundarna. Föredrar jag att "bara" promenera med dem i skogen, så skall jag göra det utan att känna dåligt samvete! Huvudsaken för mig är att hundarna mår gott och får den motion och aktivering de behöver och att vi har roligt tillsammans! Om tävlingsresultaten sedan uteblir helt, det bryr jag mig faktiskt inte om! Jag kan ju i alla fall vara med i agilitygemenskapen runt banan! Det är ju det som är halva nöjet! Och vem vet, jag kanske får lust att träna varenda dag resten av året...

Kennelmål
Mina sänkta ambitioner inom agilityn, beror till viss del på att vi kommer att satsa mer på vår kennelverksamhet framöver. Har tagit några år att komma igen efter rasbytet, men nu känns det som om vi är på gång igen! Har ju nyss parat både Yla och Yippi, och Yla som parades först är vi så gott som säkra på att hon är dräktig. Hoppas givetvis mycket på dessa kullar och längtar efter små tassar som trampar omkring på golvet!

Ännu en anledning...
till att agilityambitionerna kommer att sänkas, är att jag som alltid har svårt att hålla mig ifrån stallet. Brukar gå bra så länge jag håller mig helt borta från hästar, men sedan tjejerna började dra med mig till stallet igen så har intresset vaknat till liv. Känner mig verkligen "hemma" i den miljön! Och skall jag väcka liv i mina gamla ridben igen, ja då är det verkligen hög tid! För jag blir ju inte direkt yngre för varje dag som går...